Dramaten nästa.

Lilla söta, rara, väna Bianca har förvandlats till ett skrikande, vevande, boxande monster. Hon springer iväg, krokodiltårarna sprutar och hon ropar: näe, näe, näe. När det inte hjälper så tystnar hon, kontrollerar att vi verkligen ser henne och sätter igång igen. Högst utstuderat.. Undrar var hon har on-knappen för tårarna, för de kommer verkligen precis där de passar som bäst. (Pappa har dock genomskådat hennes "läggdags-teater" och kan numera med att natta henne utan krusiduller. DET är ju ett trevligt framsteg)

Bortsett från att vara en fantastisk drama-queen så roar hon oss dagligen med nya ord. Pappa. blev vääääldigt stolt igår när hon stoltserade med att både kunna säga "biiiil" och "auudii" Idag var vi och hälsade på en bebis så dagens nya ord är, givetvis, "bebbi". Tadaah!

Ibland blir det rätt.

Det kom ett glädjetjut utifrån hallen. Det var Bianca som glatt meddelade för omvärlden att hon lyckats få på sig sina sandaler, dessutom på rätt fot!!

Favoriten

Just nu är det bara pappa som gäller för lilla prinsessan. Det skär i mammas hjärta, men efter en kort undersökning i vänskapskretsen visar det sig att det är ett utbrett fenomen bland ettochetthalvt-åringarna.. Och DET är ju skönt iaf..

Frågar man inget får man inget veta..

E dé? E dé? E dé?

Nu har det börjat, det stora frågeracet, där vinnaren är ettåringen som varje dag fördubblar (iaf känns det så) sitt ordförråd.

Längta!!

Biancas pappa har varit bortrest några dagar, och idag blev längtan så svår att Lillan blev sjuk. Hon matvägrade, var ledsen och sov bort hela förmiddagen och en bit av eftermiddagen med. SEN...kom pappa hem och välkomstkramen ville aldrig ta slut. Det var en lycklig och trygg liten tjej som somnade i soffan för en liten stund sedan.

När mamma är på jobbet:

Pappa!! Bytta böjja!