Sötaste lillkillen har till sist fått sin första tand. Natten till söndag tittade den fram (det är iaf vår teori då han vaknade helt hjärtskärande ledsen vid fyra och det tog en god stund att trösta och somna om, han som numera sover så gott på nätterna normalt sett)
Det är en liten, liten, vass remsa som kommit upp och man får absolut inte känna, men den finns där. Dessutom verkar tre till vara på väg i rasande tempo. Så no more tandlösa leenden snart alltså.

Vi har ägnat helgen åt att leka med mormor och moster och att skotta snö. Det började bli dags att skotta fram trädäcket då snölagret var drygt 70 cm djupt. Med tanke på att däcket är drygt 100 kvm så blir det rätt många kubik som såsmåningom kommer förvandlas till tung, tung blötsnö, och det är inte så nyttigt för den delen som står på pelare tre meter över mark..
Det var bara att hugga i, men vi har haft mycket god hjälp av både Christelmormor och Ninni! Att det dessutom blev fräcka snöhögar som man kan hoppa ner i från räcket, det är ju bonus för en liten Biancatjej. Hon och pappsen provhoppade ner, men snön var för mjuk och djup så det blev jobbigt att ta sig tillbaka till "fast mark" igen. Det ser faktiskt lite roligt ut när fyraåringen så gott som försvinner i snön, bara axlarna och huvudet ovanför.. Tyvärr har vi inte tagit några bilder, så jag kan inte visa. Får se om det blir gjort en annan dag kanske.

Pussel

Han är så duktig vår lille kille. När Bianca och Gustav pusslar, då vill ju inte han vara sämre utan hämtar sig också ett pussel att kämpa med. Det är inte så noga om bitarna ens passar in i hans pussel, men han försöker iaf!!
Klosslåda fick han prova idag, och det gick hem, så en sån får vi nog införskaffa. Det är kanske en känsla för färg och form som börjar utvecklas??

Bianca leker mer och mer med barbiedockor. Hon har fått ärva mina gamla saker, och har dessutom lite nytt (några FINA dockor tex, för de där gamla, de är ju FULA..) Det är riktigt roligt att höra henne när hon rollspelar.

Inte helt på topp.

Det blir mycket blod, tårar och blåmärken när en liten niomåndersknatte ger sig ut och går. Just nu har han en bula på höger sida i pannan, ett rejält blåmärke på vänstra sidan i pannan och ett blödande skrapsår under näsan (är man lite snorig drar man ju med handen där hela tiden och river upp sårskorpan ideligen..)
Lägg till lite feber på detta och ni förstår att livet är inte helt på topp för vår lillkille. Tur det finns alvedon!

Nyhetsuppdatering

Hur vi har det? Bara bra tack. Mycket kretsar ju kring Miltons nyförvärvade förmåga och det gåtränas precis hela dagarna. Rätt ut i rummet ger han sig, kommer nån meter "the mummy style" (dvs med armarna rakt framför sig och lite vinglig pingvingång) för att sedan dimpa på rumpan, oftast med ett stort leende. Han är så otroligt stolt över sina bedrifter, och han är väldigt söt när han är så nöjd med sig själv..

Bianca är same as usual. Ögonen glittrar konstant av bus och hon ger ständigt prov på sin humor. Hon är en aning mindre pappas flicka för tillfället och kan faktiskt välja att lägga sig under mammas täcke ibland när hon kommer tassande på natten. Det känns bra i ett mammahjärta.

Snö har vi i drivor, men det är väl ingen större skillnad mot övriga landet. Vackert är det, men det blir allt lite kallt hemma när termometern visar -20. Eftersom vi inte har något vettigt kaminskydd och därmed inte kan elda dagtid så blir det till att krypa in under filtarna i soffan när man blir lite frusen.
Katten verkar iaf gilla vädret. Honom ser vi ytterst lite av för tillfället. Han är lite knepig, men så är jag ju från Upphärad också :-)