Inte långt kvar nu

Att det inte är lång tid kvar till lillesyskonets ankomst, det märks lite överallt här hemma. Det pysslas och donas i varje hörn och vi pratar mycket om vem det är som ska komma och bo med oss snart. Spännande är det!! Barnen är helt på det klara med att det inte dröjer så länge till nu, men nån vecka eller två får vi nog allt vänta, iaf vad det känns som just nu.

Smålustigt..

Milton har upptäckt allt smålego. Och han bygger fy-tan (alltså flygplan..) och pangare. Möjligen ett och annat torn också. Bianca och hennes kompis däremot, de bygger hela världar, med Duplot!

Första skoldagen.

Så kom då den stora dag som vi väntat på hela sommaren..skolstarten! Vi traskade dit hela familjen och när vi kom fram till skolan så, jo faktiskt, tog Bianca mig i handen och drog ett djupt andetag. Hon har inte på något sätt varit nervös och hon hade sovit gott, men väl där på skolgården så blev det hela lite stort och en vuxens trygga hand var precis det som behövdes.
Alla söta förskolebarn fick sätta sig på mattan med sina fröknar och vi föräldrar fick ställa oss längst bak i klassrummet. Precis som sig bör! Sedan följde namnpresentation, rörelselek, sommarminnen och glassätning innan första skoldagen avslutades med sång på skolgården. Nu är det dags att få rutin på att gå till skolan varje vardagsmorgon klockan åtta. Gäsp :-)

Framsteg

Fick en liten lapp, en biljett skulle det vara till en konsert, av Bianca igår som det stod MSIK på. Frågade vem som hjälpt henne skriva. "Ingen, jag ljudade själv"

Ledig dag

Idag har vi varit "bara lediga". Alltså inte gjort nåt. "Inte nåt" är detsamma som:
*städat undan en massa leksaker
*städat bägge toaletterna
*dammsugt bottenvåningen
*bakat en långpanna med banankaka
*gått till biblioteket
*bakat morotskaka
*klippt halva gräsmattan
*och umgåtts med farmor större delen av eftermiddagen.
Milton kan lägga till ett dopp i plaskbassängen på sin lista och Bianca leker med bästisen, som vanligt. Henne har vi inte sett röken av sen 13-snåret.
Om en liten stund ska vi dessutom köra iväg på invigningsmingel också. Phu!! (Men om sanningen ska fram så har energin verkligen räckt åt allt det här, så det gör verkligen ingenting att vi har haft fullt upp..)



Dessutom så har farmor och jag bägge förvånat konstaterat att Milton numera kan cykla "på riktigt" på sin trehjuling. Jag försökte förstås föreviga på kort, men se, det gick inte unge herrn med på..

Dagens meny

HELA dagen har Milton tjatat om "humme, flitt". Vi har nämligen åkt förbi McDonaldsen här i orten flera gånger. När så middagsmat kom upp som samtalsämne i soffan, en aning för sent på kvällen för hungriga magar, så var han snabb med att upprepa dagens mantra; "pappa, ja ha humme, flitt". Världens snällaste pappa åkte till Donken och fixade happy meal, CBO till Filiph som sover över idag, och sen drog han vidare till pizzerian och köpte kebabrulle som han o jag delade på, TROTS att han var sugen på gorgonzolapizza. Gó pappa har vi här minsann...
Milton åt....pommes. Och inte mycket mer :-) Filiph som varit på dop med stor, god buffé plågade i sig sin CBO medan kebabrullen försvann som i ett svart hål. Konstigt att man kan vara så hungrig trots magen full av bebis..

Bianca har förresten börjat på ridskola idag. Det var en VÄLDIGT uppmärksam tjej som lyssnade medan ridinstruktören berättade om olika borstar, hur man uppför sig i ett stall och vilket håll benskydden ska sitta på hästens ben. Nästa gång blir det sadling och tränsning och sen är de visst redo för att provrida.
Av den aldrig sinande ordströmmen som följde i bilen på vägen hem så är jag lite rädd att vi gått o fått en hästtjej i familjen.

Vardag igen

Stora loppan har börjat på fritids idag. Vi traskade dit och så gick hon in och så var hon borta. Bara sådär.. Stora tjejen. Roligt hade hon haft sa hon när jag hämtade henne, och det är ju det viktigaste av allt. Det, och att hon är så otroligt trygg i sig själv. Man blir SÅ stolt!!

Lillkillen fällde en härlig kommentar häromdagen. Han fick lite skäll av sin pappa för att han spottat, och fick frågan "vad säger man nu?". Han tänkte väl efter en sekund eller två och svarade sedan käckt:
-Tack för maten!