Ibland stannar tiden upp och man inser hur bra man har det. För våra barn lever, andas och är friska. Någons dotter dog denna veckan. En liten tvååring som aldrig får växa upp, vara en plåga för sina föräldrar med trots, bråk och skrik, göra sin mamma sjuk av oro när hon försvinner på egen upptäcktsfärd på ICA eller få pappa att ladda upp med basebollrack när det börjar bli dags att träffa killar. Dessa föräldrar ska aldrig få mer få plåstra om hennes skrubbade knän eller tvätta bort målarfärg från allsköns ställen, plocka upp spillda makaroner under hennes stol eller leta sig fördärvade efter någon nalle som förvunnit. De får inte heller hålla om, krama och pussa mer på sin lilla flicka, och det ÄR INTE RÄTTVIST!!
Vi har våra barn kvar, och vi pussar dem båda lite extra just nu!!! Och gudarna ska veta att vi vill göra precis allt det som jag nyss nämt. Vi vill ha treårstrots, vaknätter, kladd och klet. Vi vill ha skrik och panik och vill framförallt få ge av vår kärlek till dessa underbara, fantastiska ungar som vi älskar mest i hela världen!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du har så rätt så..självklart tar vi gärna allt det som inte alltid är så roligt när man tänker på hur det skulle vara utan de små underverken!
Jag lovar att kaffet är färdigt när ni kommer, ni är välkomna när som..
Man tar alldeles för mkt förgivet. Att bara stanna upp och tänka till, som du fick mig att göra via denna texten ger så mkt det oxå.
Skicka en kommentar