Så har vi då "giftit" oss, som Bianca brukar säga. Det blev en kontrastrik dag, många känslor och många upplevelser. Att förlora en kär familjemedlem var väl ingen fantastiskt start på dagen, men det var väntat och sådant är livet. Desto större anledning att anstränga sig för att ha en så bra dag som bara är möjligt. Vi kände nog alla att han hade velat det.
Bianca var en aning förvånad när ringen träddes på mammas finger i rådhuset, var var hennes ring någonstans?? Men den tanken släppte hon lika fort som den kom och sedan solade hon sig i glansen från uppmärksamheten hon fick för sin fina håruppsättning. Väl ute på Marstrand levererades två stycken barn till barnvaktsbåten och två frusna, nygifta, förälskade föräldrar hade en lång, kall dejt med fotografen. Tur för den axelbara mamman att hon druckit champagne i båten, den värmde gott..
Resten av dagen är rätt "dimmig". Många kramar, lyckönskningar, tal, tårar och skratt. Mycket känslor och en hel del öl, vin och cider. Mer än en stackare var dålig på söndagen, undertecknad i synnerhet..
***
Några ord om en fin man hör hit också. Farfar Elmar som stilla somnade in natten till den 20e. Han hade ett stort hjärta och mycket humor. Han fattas oss alla, vi har alla en bit av honom med oss. Mig tog han emot som familjemedlem med öppna armar. Våra barn visade han alltid stort intresse och kärlek. Varken Daniel eller jag kommer glömma hur hans trötta ögon tindrade när han fick hålla sin sonsonson i famnen. Vi är glada för allt han gav oss och trygga i förvissningen att han har det bättre nu. Vila i frid!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar