Ibland orkar man helt enkelt inte hålla ögonen öppna.

Det råder ett ovanligt lugn i huset. Det enda som stör friden är diskmaskinens surrande och värmepumpens brummande. Annars är allt som hörs lugna, djupa andetag. Katten sover under sängen. Milton sover raklång i soffan (Han vaknade mitt i sin middagslur och ville kramas, det tog inte långt tid innan han sov igen, men vem har hjärta att bära in honom i sitt svala rum, till en kall säng nu, inte jag iaf..) och Bianca sover gott mitt i kuddhögen/slottet hon byggde i vår säng. Det blev nog för mysigt där bland alla filtar och kuddar och täcken tror jag.
Undra hur länge den här tystnaden varar?