Jag erkänner, valet att flytta till radhus har inte alltid känts klockrent. Det slår i dörrar, bankar och låter konstigt. Det finns folk ÖVERALLT, det är trots allt inte längre än några meter till den som bor intill. Städdagar och smygtittar in i folks trädgårdar och genom fönster för att hålla koll så man håller standarden. För att bara nämna några saker. Ja, ni fattar.. (det var alls ingen överraskning att det är så här, men omställningen är inte helt lätt alltid)
Men nu är det vår och vi är äntligen på rätt spår. Vi gjorde ju faktiskt den här resan för barnens skull. Det var för att hitta fler lekkamrater till dom som vi ens började titta på nya hus en gång för nåt år sedan. Och under vintern har det inte blivit några kompisband bundna. Alla har hållt sig på sin kant. Bianca har suttit inne och haft så tråååååkigt så många gånger, och lek i trädgården har väl inte varit det allra roligaste. Men i takt med att solen värmer mer och mer har alla i området börjat titta ut ur sina vinter-iden, ink vi själva, och givetvis alla barn. Förra veckan var vi ute och pratade med fleras stycken grannar här runtomkring och till slut var Bianca hemma hos en förskolekompis och lekte nån timme. Men igår föll äntligen sista biten på plats. Den enkla upptäckt hon gjorde var att det finns ju massor av barn runtomkring och det är roligt att leka med dom!! De lekte och stojade på gräsplanen och hade så himla roligt, och det kändes verkligen fint i våra föräldrahjärtan. Vi har ju gjort rätt som ryckt upp dom med rötterna och flyttat dom nio mil norrut. Nu kan det bara bli bättre!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar