lördag, september 22, 2012
Den rätta knycken
Hade liksom inte riktigt rätta knycken.. Det var tungt, jobbigt och vingligt att försöka ta sig fram på eländet. Mamma fick putta på och det var verkligen inte roligt att cykla. Cykeln blev mest stående och de blängde på varandra, milton och cykeln, så fort han var ute i trädgården. Men så hände något. Han äntrade sadeln en sista gång till, och lo and behold, han kom iväg utan bekymmer. Sedan dess får man springa för att hinna ikapp honom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar