Vi börjar varje nattning med tandborstning och pyjamas och sen går vi in i hennes rum och stänger dörren (detta är mycket noga, katten får på inga villkor komma in i rummet för henne...)
Att krypa ner under täcket är absolut inga problem, men sen börjar det bli knepigt. Miranda tycker om att prata, och tar tillfället i akt att göra just det när inget syskon kan komma och avbryta.
Det är många funderingar hon har, vår lilla, så det kan bli rätt intressanta samtal, men det drar ju också gärna ut på tiden...
Vi sjunger, ramsar, pratar och myser lite och så är hon då till slut "färdig" med dagen. Då lägger hon huvudet på kudden, sluter ögonen och somnar på två röda sekunder..
Man smyger ut, lämnar dörren lite på glänt och småler för sig själv när man går ner.. Nästa gång man tittar in ligger katten och sover i fotändan. Men det är än så länge Miranda ovetande om...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar