Sötaste lillkillen har till sist fått sin första tand. Natten till söndag tittade den fram (det är iaf vår teori då han vaknade helt hjärtskärande ledsen vid fyra och det tog en god stund att trösta och somna om, han som numera sover så gott på nätterna normalt sett)
Det är en liten, liten, vass remsa som kommit upp och man får absolut inte känna, men den finns där. Dessutom verkar tre till vara på väg i rasande tempo. Så no more tandlösa leenden snart alltså.

Vi har ägnat helgen åt att leka med mormor och moster och att skotta snö. Det började bli dags att skotta fram trädäcket då snölagret var drygt 70 cm djupt. Med tanke på att däcket är drygt 100 kvm så blir det rätt många kubik som såsmåningom kommer förvandlas till tung, tung blötsnö, och det är inte så nyttigt för den delen som står på pelare tre meter över mark..
Det var bara att hugga i, men vi har haft mycket god hjälp av både Christelmormor och Ninni! Att det dessutom blev fräcka snöhögar som man kan hoppa ner i från räcket, det är ju bonus för en liten Biancatjej. Hon och pappsen provhoppade ner, men snön var för mjuk och djup så det blev jobbigt att ta sig tillbaka till "fast mark" igen. Det ser faktiskt lite roligt ut när fyraåringen så gott som försvinner i snön, bara axlarna och huvudet ovanför.. Tyvärr har vi inte tagit några bilder, så jag kan inte visa. Får se om det blir gjort en annan dag kanske.